Syster Yster

Som små spindlar
Nått som hindrar
Högt där uppe
Och det svindlar..
Allt känns surt
Hon vill ut
Hon vill ha det som förut..
Om hon når blir hon svår
Lämnar spår..
Slår sin rot
Som ett hot
Men man finner inget bot..
För den hand som sträckts ut
För att sedan vara kvar
Rinner en tår
Längst en kind
För det lilla som vi har..

Syster Yster
Hon är tyster
Men så dyster
Att hon inte orkar med..
Hur hon låter
När hon gråter
Då hon aldrig mer förlåter..
Så hon ser
Aldrig mer
Tittar ner,
Dom blir fler
Men vem bryr sig?
Då hon faller
Faller allt
Det blir kallt och hon fryser..
Väl där ute får hon vingar
Och hon svingar sig i hopp
Om att någon tar emot hennes bleka, kalla kropp..




Kommentarer
Postat av: L to da Kay

Mer pjamasparty åt folket? haha javisst!

fan vilken fin dikt. tror jag fått höra den förut :)

2009-07-09 @ 12:12:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0