Tre djupa andetag..

Ibland känns det som man inte får luft.. Som att det lilla man har i lungorna vill man inte andas ut av rädsla att inte kunna andas in nytt!
Jag hittar inte mej själv bland alla åsikter och jag hör inte vad jag tänker..
Jag blir frustrerad och drar mej undan.. I hopp om att kunna slappna av..

Varför finns det ingen balans i någonting.. Eller det kanske är jag som inte hittar den..
Ibland önskar jag att jag var osynlig.. så att jag kunde sitta i ett hörn och iakta människor.. Men utan att bli störd..
Ibland känner jag mej osynlig.. Då blir jag rädd..När det känns som att min åsikt inte spelar roll..
Och vad jag vill inte betyder något..
Vart finns balansen?

Det är mitt eget fel..det vet jag.. Men jag vill så mycket!
Helst allt på en och samma gång!
Men jag håller allt inne.. men ibland ramlar det ut..
Oförberett ramlar det ut..och blir fel!
Snopen måste man rätta till det och försöka reda ut trasslet..
Det är bara så svårt när man själv inte hittar början!

Tre djupa andetag behövs ibland!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0