Pauo

Gu vad jag saknar Yama!
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, så mycket saknar jag henne!
Tänka att ett sånt litet underbart djur kan få en att må så bra..
Hon har skapat så mycket glädje och irritation på samma gång.. och en mer personlig hund får man leta efter!
Det säger jag inte bara för att jag älskar henne så det gör ont i hela kroppen när jag tänker på henne, utan andra kan intyga! Men då kan man ju fråga sej varför jag lämnat bort henne under sommaren..om jag nu känner så här?!
Det mina vänner, är något av det jobbigaste men bästa jag kan göra när det finns tillfälle.. och som det här!

Hon brukar vara med ute på landet och på senare, ensam med min familj då jag inte varit där så mycket.
Det är ju underbart för henne att få springa i gräset på tomten när hon känner för det och skälla på folket som går förbi grinden!
Dessutom, kan jag åka på festivaler med gott samvete och ta vara på sommarnatten utan att behöva anpassa den efter hund.
Allt det här är självklart inget problem om hon finns här hemma..
då följer hon med ut och kön med villiga hundpassare börjar bli lång!
Men i sommar har hon faktiskt haft det bättre än vad jag någonsin kunnat ge henne.. jag tror verkligen det!
Det känns därför så jävla jobbigt att ta hem henne igen, och därför drar jag ut på det..
Hon kommer inte ens bli glad att se mej..längta tillbaka och må dåligt över att komma hem!
Hon har ju ett nytt hem!! :(
Jag vill verkligen inte tänka såhär såklart..
Jag vill att hon ska vara med mej och behöva mej lika mycket som jag behöver henne..
Men är jag bara egoistisk??
Hon är verkligen världens finaste och förtjänar ett tryggt och kärleksfullt hem..
Inte för att det är brist på kärlek till henne hos mej..
Men trygghet?



Det är kanske sant som mamma säger när hon funderar över om Yama inte mår dåligt hos mej..
Inte för att hon tror att jag inte sköter henne bra eller något sånt..
Utan för att en hund är ett så otroligt troget djur och känner av sin husse/mattes känslor oxå..
Jag mår ju inte helt bra och ofta är det kaos i mitt liv.. delar hon det med mej då?
Jag kan tänka mej det verkligen..hon är en stressad och nervös hund.. precis som jag!
Men utan henne tror jag inte jag hade orkat lika mycket..
Eller nej, jag VET att jag inte hade gjort det.. hon har lixom gett en anledning till så mycket!

Förlåt mej.. men jag är egoistisk..
Jag älskar den där hunden..det är min bästa vän och bäbis..
Jag BEHÖVER henne!